Här i bloggen går vi långt tillbaka i tiden och kan följa min fotografiska resa från sin start! |
|
Hittade denna trappa på Medborgarplatsen. Den var lite ensam för tillfället så jag tänkte att den kanske skulle bli glad om den fick lite sällskap här. / Maria
0 Kommentarer
Jag blir så glad när det när det är soligt och varmt. Idag har det varit soligt och varmt nämligen. Har varit great. Får mycket extra energi och vill inte sitta inne. Nu är det mörkt och svalt ute, så jag har faktiskt en orsak till varför jag har möjlighet att skriva detta. : P Tog en liten promenad med katten när jag kommit hem. Vi gick inte så långt, men det var skönt i alla fall. Vi gick mot de mörka molnen, och när jag hörde lite klagomål från molnen vände jag mig om och gick hemåt igen. Katten strax bakom. Tror inte molnen gillade vårt sällskap. De mullrade och en blixtrade av ilska. Gick däremot över när vi kommit in igen och var tillräckligt långt bort. Bara jag som tror moln har känslor? / Maria Haft matteprov idag. Jag gillar matteprov. Dels är jag bra på matte och dels är det bara så skönt att slippa jobba i matteboken och göra ett prov i stället. Jag tycker det är jätteskönt. En hel lektion går åt bara för att göra ett prov, som idag bara bestod av 8 uppgifter. Kan det bli mer soft? Matten har verkligen gjort min dag idag. x)
/ Maria Jag gillar inte folk som har solglasögon på sig. Särskilt inte inomhus. Jag stör mig på att jag inte kan se deras ögon.
Idag på tåget satt jag mitt emot en tjej med solglasögon och jag kunde inte tyda om hon ständigt tittade på mig eller om hon var upptagen med annat. Hon kanske till och med blundade, jag vet inte, men det var riktigt crepy! Jag kanske ska skaffa egna solglasögon. Då kan jag stirra på vem jag vill utan att de ser det. Eller så kan jag bara vara läskig... / Maria Detta sägs vara en sann berättelse:
Det berättas om bonden Fleming, som en dag var ute och arbetade på fältet som vanligt, att han plötsligt hörde någon som ropade på hjälp. Han släppte genast allt han hade för händer och sprang i riktning mot ljudet. Alldeles bredvid fältet fanns ett djupt träsk, och det var därifrån ropen på hjälp kom. Mycket riktigt. När Fleming kom fram till träsket hittade han en skräckslagen pojke som kämpade för sitt liv. Fleming fick anstränga sig till det yttersta, men lyckades slutligen dra upp pojken ur träsket. Nästa dag körde en praktfull vagn in på bondens gård. En elegant adelsman klev ur och presenterade sig som far till pojken vars liv Fleming räddat. "Jag står i djup tacksamhetsskull till dig", sa adelsmannen. "Du räddade min son och därför vill jag ge dig en summa pengar i belöning." "Nej, jag kan inte ta emot någon belöning för det", sa Fleming. "Jag gjorde bara vad varje medmänniska skulle ha gjort." Just då dök Flemings son upp på gårdsplanen. "Det här är min son Alexander", förklarade bonden stolt. "Då har jag ett förslag", sa adelsmannen. "Låt mig ta hand om din son och ge honom en bra utbildning. Om han är det minsta lik sin far kommer han att växa upp till en man som ni kan vara mycket stolt över." Och så skedde det också. Flemings son tog sin examen vid St Mary´s Hospital Medical School i London. Han kom senare att bli känd som sir Alexander Fleming, mannen som upptäckte penicillinet. Några år senare insjuknade adelsmannens son i lunginflammation. Botemedlet? Penicillin. Adelsmannens namn? Lord Randolph Churchill. Hans son? Winston Churchill. Hämtat ur: Det är aldrig kört! av Kristina Reftel / Maria Ni har säker märkt att jag lagt upp ett par inlägg med berättelser från Det är aldrig kört! Det är en mycket bra bok som innehåller lite olika berättelser som jag tycker är väldigt bra lärdomar. Jag hoppas ni tar er tid till att läsa dem, för jag tycker det är bra budskap i texterna och några av dem kan vara väldigt bra tankeställare. Jag vet att de är lite långa, men jag tycker det absolut är värt det!
/ Maria Är det inte lustigt hur folk värderar sina väskor? Hur många av oss har inte någon gång blivit stående i buss/tåg på grund av att någon vägrar flytta på sin väska?
Antingen så betyder väskor otroligt mycket för sina ägare att de inte har hjärta att låta väskan inte ha ett eget säte. Eller så är väskorna ett sätt att slippa social kontakt med andra resenärer. Sedan finns det de som anser att en väska inte förtjänar en sittplats lika mycket som en människa... de typerna är ganska sällsynta. I morse blev jag stående från Järna till Södertälje C för att flera personer vägrade flytta på sina väskor. De flyttade inte ens väskorna tillfälligt för att se om jag ville sitta där. Jag sa inget.Jag tycker folk ska kunna fatta sånt där själva. Slutsats från idag: Det gör dem inte... / Maria Trots xtt min skrivmxskin är xv gxmmxl modell fungerxr den fortfxrxnde mycket brx - förutom xtt en txngent är trxsig.
Mxn skulle kunnx tro xtt om xllx xndrx txngenter fungerxr brx, så märks inte en endx trxsig txngent särskilt mycket. Men det verkxr som xtt en trxsig txngent räcker för xtt drx ner helx intrycket. Du kxnske säger till dig själv: "Jxg är bxrx en endx människx. Ingen märker om jxg inte gör mitt xllrx bästx. Vad jxg gör spelxr ingen roll." Men du gör stor skillnxd, för du är en del xv något större. Världen blir xldrig bättre om vi inte xllesxmmxns gör vårt bästx för xtt förbättrx den. Så nästx gång du tror du inget betyder, minns den gxmlx skrivmxskinen. Du är xllt xnnxt än oviktig - du är fxntxstisk! Hämtat ur: Det är aldrig kört! av Kristina Reftel / Maria Carl var rik. Mycket rik. Så ofta han fick tillfälle, gav han sig ut på långa ridturer runt sina ägor och njöt av allt han lyckats åstadkomma under sitt liv. En dag stannade han till vid en praktfull ek, under vilken gamle Hans satt och packade upp sin matsäck.
"Jag ber om ursäkt, jag såg dig inte", sa Hans när han efter en stund tittade upp på ryttaren. "Jag satt just här och tackade för den mat jag precis ska börja äta." Carl tittade på den torra brödbiten och magra ost som utgjorde den gamle mannens lunch. "Om det där var allt jag hade att äta, skulle jag inte känna mig särskilt tacksam", grimaserade han. "Åh, det räcker så bra för mig", sa Hans med ett leende. "Men vet du, det är märkligt att jag skulle träffa på dig just idag", fortsatte Hans. "I natt hade jag nämligen en så konstig dröm. Om och om igen hörde jag en röst som sa att i natt kommer byns rikaste man att dö. Jag vet inte om det betyder något, men jag tänkte att det var bäst att jag berättade för dig." "Sånt nonsens", utropade Carl upprört och galopperade iväg. Men trots att han red både länge och väl kunde han inte riktigt glömma vad Hans hade sagt. När han kom hem igen, bestämde han sig att för säkerhets skull ringa till doktorn. Han förklarade vad som hänt, och bad doktorn komma och undersöka honom ordentligt. "Det låter som rent struntprat", sa doktorn, "men om du vill ska jag naturligtvis undersöka dig." Efter att ha undersökt Carl från topp till tå sa doktorn: "Carl, du är frisk som en nötkärna. Den finns absolut ingenting som tyder på att du ska dö i natt." Carl kände sig lite lugnare, men bad ändå doktorn att hålla honom sällskap under natten. De spelade kort fram till morgonkvisten, då de slutligen somnade. Vid niotiden väcktes de av en pojke som kom och knackade på. "Jag har ett meddelande till doktorn. Han ska genast bege sig till Hans stuga. Hans dog i sömnen i natt." Hämtat ur: Det är aldrig kört! av Kristina Reftel Förstår ni varför vem dog? / Maria |
Kategorier
Alla
Arkiv
Augusti 2017
Vilken duktig fotograf du är!! Vi är stolta över dig! Släkting Vilka superfina bilder du har tagit Maria! JAG FOTOGRAFERAR MED:
|